Industry 4.0 måste hantera nödvändigheten av att producera inom miljömässiga begränsningar för att möta utmaningarna med hållbarhet. Å ena sidan har det hävdats att den cirkulära ekonomins paradigm med ny teknik (t.ex. avancerad robotteknik, Internet of Things, 3Dprinting) kan leda till ökad resurseffektivitet, till exempel genom att minska antalet fel och förbättra precisionen i produktionen, vilket möjliggör förebyggande underhåll och minskning av spill vid tillverkning. Å andra sidan utgör energiförbrukning en konkret utmaning, trots de möjligheter till energioptimering som följer av den nya tekniken. Med den nya tekniken förväntas dessutom efterfrågan på råmaterial och sällsynta jordartsmetaller (t.ex. litium, dysprosium/terbium och rhenium) öka, exempelvis för tillverkning av batterier, sensorer och drönare. Därtill kommer den ökande oron för e-avfallsdumpning i länder där inga protokoll eller regler finns.
måste en stark hållbarhetskultur skapas på arbetsplatserna för att kunna förstå och hantera avvägningen mellan arbete, produktion och miljö. Arbetarnas representanter bör skräddarsy utbildningsaktiviteter för detta ändamål. Vidare krävs större rätt till delaktighet i planerings- och beslutsprocesser på alla nivåer krävs så att arbetstagare och deras representanter i rimlig tid ska informeras om utvecklingsstrategier och kan spela en konkret roll i att samordna Industry 4.0 och miljömässig hållbarhet. Detta kan till exempel innebära att skolor och företagsutbildningar ska tillhandahålla omskolningsprogram som hjälper arbetstagare som kan påverkas av radikal omstrukturering av företag, till exempel att man stänger gruvor av miljöskäl. Fackförbund måste därför utgå från ett framtidsorienterat perspektiv som bygger på partnerskap och allianser med aktörer från det civila samhället och andra viktiga offentliga och privata intressenter för att utforma och bygga gröna industrier och ekonomier.