Miljömässig hållbarhet

Industry 4.0 måste hantera nödvändigheten av att producera inom miljömässiga begränsningar för att möta utmaningarna med hållbarhet. Å ena sidan har det hävdats att den cirkulära ekonomins paradigm med ny teknik (t.ex. avancerad robotteknik, Internet of Things, 3Dprinting) kan leda till ökad resurseffektivitet, till exempel genom att minska antalet fel och förbättra precisionen i produktionen, vilket möjliggör förebyggande underhåll och minskning av spill vid tillverkning. Å andra sidan utgör energiförbrukning en konkret utmaning, trots de möjligheter till energioptimering som följer av den nya tekniken. Med den nya tekniken förväntas dessutom efterfrågan på råmaterial och sällsynta jordartsmetaller (t.ex. litium, dysprosium/terbium och rhenium) öka, exempelvis för tillverkning av batterier, sensorer och drönare. Därtill kommer den ökande oron för e-avfallsdumpning i länder där inga protokoll eller regler finns.

För att hantera den här utmaningen måste arbetstagarrepresentanter inhämta fördjupade kunskaper om miljöpåverkan från teknik som är relaterad till Industry 4.0 och öka arbetstagarnas medvetenhet om den roll de kan spela för att hållbarhetsanpassa modern produktion. Framför allt

måste en stark hållbarhetskultur skapas på arbetsplatserna för att kunna förstå och hantera avvägningen mellan arbete, produktion och miljö. Arbetarnas representanter bör skräddarsy utbildningsaktiviteter för detta ändamål. Vidare krävs större rätt till delaktighet i planerings- och beslutsprocesser på alla nivåer krävs så att arbetstagare och deras representanter i rimlig tid ska informeras om utvecklingsstrategier och kan spela en konkret roll i att samordna Industry 4.0 och miljömässig hållbarhet. Detta kan till exempel innebära att skolor och företagsutbildningar ska tillhandahålla omskolningsprogram som hjälper arbetstagare som kan påverkas av radikal omstrukturering av företag, till exempel att man stänger gruvor av miljöskäl. Fackförbund måste därför utgå från ett framtidsorienterat perspektiv som bygger på partnerskap och allianser med aktörer från det civila samhället och andra viktiga offentliga och privata intressenter för att utforma och bygga gröna industrier och ekonomier.

I Bulgarien inkluderades år 2020 för första gången ett antal ”gröna klausuler” i förnyelsen av NCLA för metallindustrin, för att identifiera rättigheter och skyldigheter för arbetstagare och arbetsgivare vad gäller miljöfrågor och för att skapa en social dialog. Noterbart ar att arbetsmarknads parter inom branschen är överens om att det är arbetsgivarnas skyldighet att informera arbetstagare och deras representanter om möjliga planer på att reducera utsläppen, i enlighet med de tidslinjer som anges av Europeiska kommissionen. Vidare måste arbetsgivare, enligt NCLA, genomföra bedömningar i förebyggande syfte avseende både hälso- och säkerhetsrisker kopplade till skapandet av ”gröna jobb” och de åtgärder som vidtas för att minimera dessa faror. Arbetsgivare och fackförbund ska gemensamt vara delaktiga i organiseringen av årliga utbildningar för arbetstagarna inom hälso- och säkerhetsfrågor samt inom miljömässig och ekonomisk inverkan från den gröna omvandlingen. Slutligen förväntas arbetsmarknadspartner på företagsnivå att utarbeta planer för energibesparing i tillverkningsprocesser. Dessutom introducerade NCLA ett antal rekommendationer gällande främjandet av ”gröna kollektivförhandlingar” på företagsnivå. Kollektivavtal på företagsnivå ska ta itu med frågor som introduktionen av hållbara energikällor samt system för återanvändning, återvinning och minskad förbrukning av resurser, organiseringen av initiativ för information och ökad medvetenhet om miljöfrågor, genomförandet av planer för mer hållbar mobilitet och så vidare.
Kollektivavtalet för det spanska transportföretaget Ara Vinc har introducerat det så kallade ”miljöombudet”, som ska utses från medlemmar av företagsrådet. Funktionerna omfattar följande: Samarbete med företagsledning för att förbättra åtgärder som främjar miljöskydd; främja och uppmuntra samarbete mellan arbetstagare med hänsyn tagen till miljöbestämmelser; genomföra uppföljning vad gäller efterlevnad av miljöbestämmelser samt policyer och mål gällande miljö som har upprättats av företaget; mottagande av information om införandet av ny teknik från vilken miljörisker kan uppstå samt om utveckling av miljöhanteringssystem; utarbetande av förslag för införande av åtgärder med syftet att minska miljöriskerna och förbättra miljöhanteringen; samarbete inom utvecklingen av utbildningsåtgärder inom frågor som rör företagets miljömässiga förpliktelser; mottagande av information om miljön som tillhandahålls arbetstagarnas representanter.
År 2016 ingick TenarisAlmine, den multinationella stålgiganten med säte i Bergamo, ett kollektivavtal som införde en bonus för förebyggande av miljöskador (Premio Prevenzione per l’Ambiente – PPA), med syftet att främja miljömässig förbättring i produktionen i form av korrekt hantering av resurser som avfall, vatten och kemiska ämnen. PPA är kopplad till tre indikatorer som mäter kvaliteten på förebyggande åtgärder på varje anläggning eller i varje operativ tjänst: avvikelserapportering (R.O.A., Report sulle Origini delle Anomalie), inspektioner och utbildning i miljö. Avseende den första indikatorn uppmanas arbetsledare och arbetslag att rapportera miljömässiga avvikelser som uppstår inom deras arbetsområden, så att en ordentlig analys kan göras och leda till korrigerande och förebyggande åtgärder samt till att, om så krävs, förändra produktionsmetoderna. Avvikelserapporterna kan vara resultatet av dagliga observationer och förvarningar av arbetstagare och deras arbetsledare, eller av den så kallade ”gröna timmen”, vilket är en aktivitet som genomförs en gång i månaden av enhetsledare och underhållstekniker, och som uttryckligen är till för att identifiera möjligheter till förbättring och arbetarutbildning i miljöfrågor. Indikatorn mäts som andel av avvikelsernas ursprung: R.O.A. (Ratio dalle Origini delle Anomalie) =(a/b) x 100. För varje årlig budget anges målet i procent. Den andra indikatorn baseras på ett system av inspektioner som genomförs vartannat år inom varje område, av en kommission som utgörs av en miljötekniker, en avdelningschef och en arbetarrepresentant för säkerhet. Den här parametern mäter mer än någon annan parameter effektiviteten hos det förebyggande systemet och den uppnådda nivån av miljömedveten kultur. Inspektionerna genomförs på grundval av ett utvärderingsformulär bestående av tre avsnitt (vattenförbrukning, avfallshantering och kemiska ämnen) och 15 frågor, som kommissionen ska svara ja eller nej på beroende på huruvida de miljömässiga reglerna/procedurerna efterlevs. Ett maximalt antal nej (utöver vilket bonusen inte utdelas) ska fastställas för varje årlig budget. Den tredje indikatorn är kopplad till utbildning i miljö och anses av parterna vara en grundläggande förebyggande åtgärd, som inbegriper klassrumsundervisning, utbildning på arbetet samt arbetstagarnas deltagande i den ”gröna timmen”. Årliga målsättningar gäller för omfattning av den utbildning i förebyggande av miljöskador som arbetstagaren ska erhålla samt minsta andel av arbetsstyrkan som under året ska delta i minst en utbildningsaktivitet som handlar om miljöfrågor.