Införandet av digital teknik fortsätter att öka, även om detta sker i olika takt i olika europeiska
länder, en ökning pådriven av COVID-19-pandemin med fler arbeten och studier på distans.
Det finns nu flera uppskattningar och en del bevis på vilken inverkan detta har på arbetslivet.
Å ena sidan belyser vissa studier att en betydande andel jobb hotas av digitaliseringen genom
en polarisering av kompetens på arbetsmarknaden där en växande andel arbeten med höga
kvalifikationer åtföljs av enklare uppgifter som inte går att automatisera. Å andra sidan finns
analyser som visar på skapandet av varaktiga arbetstillfällen genom digital teknik, en
uppgradering av kvalifikationer och färdigheter tack vare den ökade komplexiteten i det
digitaliserade industriarbetet och system för självorganiserat och flexibelt arbete. Det är en
komplex bild och som EFS påpekade (2016) är det ”inte någon som har en kristallkula genom
vilken man kan se in i den digitala framtiden, och det finns inte något som är förutbestämt när
det gäller digitalisering”. Saker som komplicerar situationen ytterligare är problemen med
klimatförändringar och den åldrande befolkningen, som kräver strukturella reformer av
ekonomin och samhället.
I hanteringen av dessa utmaningar bör arbetstagarnas representanter, tillsammans med andra politiska och sociala aktörer, utveckla den infrastruktur som krävs för att ta vara på möjligheter som uppstår ur digitalisering och sen gröna omställningen, samtidigt som man inte försvårar för
övriga frågor som också måste få en lösning (t.ex. löneskillnader, fattigdom, arbetslöshet och könsskillnader). De bör anta en förebyggande och proaktiv strategi för omvandlingar på en internationell, nationell, lokal och företagsövergripande nivå. Arbetstagarnas representanter bör därför föra en dialog med arbetsgivare om stegvisa innovationsplaner, med början på gemensamma analyser och bedömningar av befintliga situationer. Dessa bör ske i samarbete med externa experter och forskningsinstitut, för att få djupare information utan att det ska ta för lång tid. De bör sedan lägga grunden för fortsatta förändringar genom att gemensamt erbjuda arbetstagare och arbetsledare de färdigheter och kunskaper som krävs, utarbeta gemensamma utvecklingsplaner med testfaser, prioritetsnivåer, tidsbundna faser och stödverktyg, samt gemensamt övervaka och utvärdera processerna och implementera de justeringar och uppföljningar som krävs. Slutligen bör arbetstagarnas representanter säkerställa att produktivitetsbonusar fördelas lika bland de arbetstagare som möjliggör dem.
Arbetstagares utbildning och deltagande i tekniska förändringar på Renault España
Kollektiv styrning av innovation och omfördelning av berörda ekonomiska resultat på det italienska företaget Rold
Möjliggöra förhandlingar om digitalisering med arbetstagares representanter: Fallet ”Arbeit 2020”
Mer information finns på https://www.arbeit2020.de.
”The House of the Worlds of Work” ger en guide till framtidens arbete på det tyska läkemedelsföretaget Merck
Mer information finns på https://www.boeckler.de/pdf/mbf_bvd_portrait_haus_der_arbeitswelten.pdf.